vi är så otroligt duktiga i livet att skydda oss från fysiska sjukdomar, man vaccinerar sig och går till doktorn om man mår lite dåligt. men prioriterar vi bort vårat hjärta på vägen? glömmer man bort att tänka på att det tar så otroligt mycket stryk i vissa händelser och relationer? för tillfället kanske man inte riktigt förstår innebörden av vad det gör med en, men vad händer efter? när de fysiska skadorna läkts och allt det yttre verkar vara helt bra igen, hur många sår har då bildats och finns kvar i det allra viktigaste vi har. det är klart att såren blir till ärr senare, men jag tror ändå att vi måste tänka mer på vad det gör oss själv psykiskt innan vi gör något.

livet kommer alltid göra ont ibland men man kan nog ibland minska på det onda så att färre sår bildas i hjärtat och att det istället på något sätt blir helare.

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

det är mycket som händer just nu och jag hinner inte riktigt med. i söndags styrde jag och några vänner bilen mot stockholm för att under kvällen kolla på BOUNCE, galet och så fruktansvärt bra! under dagen hann vi även med lite shopping och det innebar för mig ett par jeansshorts, ett linne, en väska och en studentklänning(!!!!!). trötta som få började vi våran resa hemåt och jag anlände på min gata efter fyra någon gång. det tärde på kroppen kan jag meddela. men en underbar dag som kommer minna läääänge.

under måndagen var jag inte riktigt mig själv efter en alldeles för kort natt. det bästa under dagen var ändå det faktum att jag fick min studentmössa och den är perfekt. inte långt kvar nu. den korta natten tog jag dock igen denna natt då jag sov från kvart över elva till tio, underbart var det. vaknade upp till ett underbart väder och ska försöka njuta av det fina som finns i mitt liv.

Hey Soul Sister - Train
i love it

relationer handlar helt och hållet om att ge och att ta. jag tror att om man inte ger så kommer man inte heller kunna få det där fina tillbaka. men vad händer om man bara fortsätter ge utan att få något tillbaka? sakta men säkert kommer nog relationen att falla isär, försvinna och såra en på vägen. man måste ge och man måste ta på samma värdegrunder, det måste finnas en balans mellan de två för att en relation ska kunna fungera. det är viktigt att komma ihåg den där balansen, om det är så att det bara är en som ger i en relation tror jag inte att den är bra för någon av de och det kanske är det rätta att man minskar på umgänget med den personen.

man måste satsa på relationer för att kunna få något tillbaka, och då menar jag verkligen inte bara mellan pojk/flickvän det gäller alla relationer, med sina vänner och med sina föräldrar. det sägs att om man ger något så får man dubbelt så mycket tillbaka, och det är viktigt att komma ihåg det. det krävs att man kämpar för alla relationer, vårdar och uppskattar det fina man många gånger har. för det är våra relationer som utvecklar oss och gör oss till de vi är.

"Don't walk in front of me, I may not follow.
Don't walk behind me, I may not lead.
Walk beside me and be my friend."

bygger vi upp för höga och tjocka murar runt oss? finns det hopp att någon ska kunna ta sig innanför de gråa betongmurarna som vi under så lång tid byggt upp och vårdat. det sägs att hoppet är det sista som överger människan, men tänk om det är så att det inte finns någon chans för hoppet heller. att inte ens en annans hopp kan ta sig över de höga murar som så många har. finns det fortfarande hopp för hoppet? eller har hoppet tappat sitt hopp?

på något sätt tror jag inte att det har det, jag tror att hoppet är starkt och precis som med murarna har vi också byggt upp det och vårdat det genom livet. om det är något man verkligen vill ha eller någon man verkligen vill ha tror jag att hoppet finns där och är tillräckligt starkt för att kunna övervinna någon annans murar.

jag är många gånger rädd för att hoppas, jag är rädd för hoppet. jag vet hur mycket det kan skada mig om jag hoppas för mycket. när den mur jag vill över inte är till för mig att komma över. den är inte möjlig att komma över för just mig. istället trycker jag ner det hopp som väcks i mig, för att skydda mig själv. det värsta är kanske det faktum att jag då begraver det hopp jag har och bygger upp en ännu större och högre mur runt mig själv.

även om det sista som ska överge människan är hoppet så tror jag vi ibland är lite dåliga på att vårda hoppet och vårdar istället våra murar lite för mycket. hoppet är nog trots allt bra och viktigt för oss även om det ibland kan såra oss, men jag tror att i slutändan är det våra skyddande murar som sårar oss mest.

You are the strength, that keeps me walking
You are the hope, that keeps me trusting
You are the light to my soul
You are my purpose, you're everything

dagen spenderas först i skolan sen med bil (!) och plugga lite till så jag kan ha min idrottslektion imorgon som jag fick reda på igår att jag skulle ha. sen på kvällen kommer josefine hit och vi ska mysa ikapp det vi missat. funderar starkt på att lägga ner bloggen.


bild från sommaren men jag ville inte precis bjuda på en bild som är tagen i dethär vädret.

det har hänt mycket den senaste veckan. i torsdags tog klassen (iaf stora delar av den) bilen upp till sälen. mycket hände och det är mycket som behöver stanna där det hände om vi säger så. men summeringen är ändå att det var en av de bästa helgerna på länge eller kanske till och med i mitt liv. SJUKT kul verkligen. när jag i söndags kom hem och i måndags återgick till verkligheten tog det emot extra mycket, men det ska nog ordna sig det också. det är mycket som är pågång men allt är i stort sett lika roligt, utom de skolarbeten som måste göras. satt i förmiddags och svor lite över en uppgift vi har men som tur var josefine den bästa här och stöttade mig.

ikväll blir det fika med isabell och sen möte efter det.

älska vädret.
sol +10
snöoväder -3
sol+7
snöoväder -1

i´m loving it, barabapaba

dagen har varit lugn, skola ett tag med alldeles för lite sömn i mitt blod vilket ledde till en extrem övertrötthet. det blir en spännande blandning det, skolan och en övertrött johanna. efter skolan träffade jag ia och frida och vi gick och tog en fika tillsammans. när jag sen kom hem tog jag en promenad i det vackra vårvinter vädret igen. jag älskar det och jag vill vara i det varenda lediga sekund.

sälen håller på att planeras och det verkar kunna bli en av de bästa helgerna på länge. ska bli så grymt kul! 

this is my life
anna bergendahl


usa saknas

för att komma någonstans och för att känna lycka så tror jag att man kommer behöva offra saker eller kanske inte offra men testa, man kommer behöva känna smärta efter vägen för att på riktigt kunna uppskatta den där lyckan när den väl kommer. ibland måste man kasta sig ut i vad som verkar vara det okända och hoppas på det bästa. för på vägen utvecklas man och hittar nya vägar. för det är ju så att det är av våra misstag vi lär oss något av, och för att göra misstag så måste gå utanför sin trygghetszon in i det okända och lite läskiga. det är trots allt så att det är i det okända man många gånger hittar det fina och bra i livet.

solen skiner och snön smälter. jag behöver plugga men det vackra vädret gör att det blir svårt att fokusera på de svarta orden på det vita pappret. tankarna flyger iväg ut i den friska vårvinden och jag kan inte motstå att gå ut och njuta av allt det vackra. en promenad blir det.

running up that hill
placebo

utgång tonight!!

frågor som inte kan besvaras och känslor som inte känns rätt. känslor som skiftar, fram och tillbaka i en enda stor gunga. jag vet inte hur jag känner, vad jag känner och hur jag ska uttrycka det. varför är det så att de känslor man har en dag försvinner och ändras till något helt annat? blir det falskt? när man inte längre vet vad man känner utan istället ena dagen kan uttrycka ilska över något som man en annan dag tycker känns okej? eller är det helt enkelt så livet fungerar, att man aldrig kommer kunna veta vad man känner från en dag till en annan? kommer livet alltid kännas som en bergochdalbana? med toppar och dalar som bygger upp en och gör den till den man är.

Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld

livet flyter på, håller sig över vattenytan på allra bästa sätt. jag har underbara vänner och de gör mig till den jag är. veckan har varit underbar, detta lov har inneburit mycket tid med vänner och även en dag med min älskade mamma.

ikväll ska jag träffa min fina elin och vi ska ta igen den tid vi har tappat. väldigt mysigt ska det bli. under dagen ska jag även städa huset och kanske(?) luncha med josefinis. imorgon blir det utgång för hela slanten på s2 vilket ska bli väldigt trevligt och jag är väldigt taggad för att lyssna på musik och shake some ass!  söndagen kommer spenderas i sängen och med mina älskade skolböcker, nice - naat.

New York - Melissa Horn
låtarnas låt

bästa josefine

lunch på blombergscafé, gott utöver det vanliga

oslagbara!

bästa dagen på länge. dagar som dessa gör att man orkar med resten av livet!

så sitter jag här och ännu en helg har passerat med allt vad det innebär. fredagen spenderades med frida, och vi åkte runt lite över allt. hade även födelsedagsmiddag för min mami som fyllde år, grattis älskade du! gårdagen var lugn, jag städade och fixade lite och sen på kvällen åkte jag in till stan för att träffa belle, julie och gustav. vi gick ut och åt på bakfickan och kollade senare in melodifestivalen.

idag ska jag få träffa min fina vän emma, vi håller just nu på att planera hur det hela ska gå till men det ska bli så otroligt mysigt att träffa henne igen.

ta hand om er!


bild lånad från emma

i ett hus misshandlar en man sin fru, i ett annat är skilsmässan ett faktum, i ett tredje hus vill en tjej inte längre leva och försöker ta sitt liv. livet ser olika ut för oss alla, för vissa är det bra för vissa är det ett helvete. verkligheten är hård men skrämmande sann ibland. ingen är värd att få sitt hjärta krossat eller att bli mobbad av sina kompisar, ingen är värd att hårda sägs om dom. jag hatar att det är så många hjärtan som får ta så mycket stryk, får så många slag mot det sköraste dom har.

kommer man aldrig kunna hindra det här? kommer det alltid vara så att människor misshandlar andras känslor? människan har funnits länge men vi har fan inte blivit smartare.

sveriges bästa samtalsämne för tillfället är den enorma mängden av snö som täcker hus, gator och åkrar. snön har lagt sig som ett täcke över alla oss, värmer marken, förfryser människan. jag kan inte låta bli att ändå gilla när det ligger ett fint snötäcke och det gnistrar sådär fint som bara snö kan gnistra.

helt plötsligt får människor något att prata om. ett ämne som verkar helt outtömligt för tillfället. jag har pratat med två av mina grannar om detta extrema snöfall bara idag. är folk glada över att man äntligen har något att prata om? är det för att man slipper prata om personliga saker då eller handlar det helt enkelt så att människor verkligen inte har något bättre att prata om?

jag tycker att tjusningen med sverige är att vi har sådana här väderskillnader. vi har vinter, vi har vår, vi har sommar och vi har höst. alla årstider har sin tjusning, det finns något bra med alla årstider tycker jag. i andra länder är det folk som året om har sommar. även om jag är väl medveten om att de flesta skulle ta första bästa plan till det landet bara dom kunde så det är den stora variationen som vi har här i sverige som gör att vi får det så vackert.

gör det bästa av den årstid som är, ingen kommer någonstans med att klaga