vi är så otroligt duktiga i livet att skydda oss från fysiska sjukdomar, man vaccinerar sig och går till doktorn om man mår lite dåligt. men prioriterar vi bort vårat hjärta på vägen? glömmer man bort att tänka på att det tar så otroligt mycket stryk i vissa händelser och relationer? för tillfället kanske man inte riktigt förstår innebörden av vad det gör med en, men vad händer efter? när de fysiska skadorna läkts och allt det yttre verkar vara helt bra igen, hur många sår har då bildats och finns kvar i det allra viktigaste vi har. det är klart att såren blir till ärr senare, men jag tror ändå att vi måste tänka mer på vad det gör oss själv psykiskt innan vi gör något.

livet kommer alltid göra ont ibland men man kan nog ibland minska på det onda så att färre sår bildas i hjärtat och att det istället på något sätt blir helare.

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig