frågor som inte kan besvaras och känslor som inte känns rätt. känslor som skiftar, fram och tillbaka i en enda stor gunga. jag vet inte hur jag känner, vad jag känner och hur jag ska uttrycka det. varför är det så att de känslor man har en dag försvinner och ändras till något helt annat? blir det falskt? när man inte längre vet vad man känner utan istället ena dagen kan uttrycka ilska över något som man en annan dag tycker känns okej? eller är det helt enkelt så livet fungerar, att man aldrig kommer kunna veta vad man känner från en dag till en annan? kommer livet alltid kännas som en bergochdalbana? med toppar och dalar som bygger upp en och gör den till den man är.

Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld