jag går brevid men halkar efter

De sista höstlöven höll på att falla från de fina träden.
Kvar blev en stam som är både naken och kall.
Blottad för världen när inte löven längre skyddar dess kropp.
Precis som det senare på kvällen skulle hända med mig.
Jag skulle inte längre ha något skydd kvar,
jag skulle vara blottad och mer utlämnad än vad jag någonsin känt tidigare.

en del från den novell jag skrivit

Kommentarer
Postat av: jossan

sjukt bra!

2010-03-04 @ 09:55:26
URL: http://josefinesb.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0