I was just guessing

Det ser mörkt ut för världens finaste blomma. Jag köpte den för några veckor sen. Jag tänkte att den kunde lysa upp min vardag lite, men jag lyckades inte lysa upp dens vardag tillräckligt för att den skulle kunna lysa upp min. Den verkar ha gett upp mig, jag kanske inte gav den tillräckligt mycket kärlek. Nu hoppas jag att den repar sig, tar igen sig och orkar lysa upp mina dagar igen. Jag känner att jag behöver det. Jag ska göra mitt bästa, ge den mycket kärlek så den kan ge mig kärlek tillbaka. Allt handlar om det, man måste ge och ta. Gränslöst och kravlöst. Man ska göra det för att man vill. Och helt plötsligt kom vi in på något som ska vara en självklarhet i alla relationer.



Motgångar kommer alltid finnas i livet.
Vi människor gör vårat bästa, mer kan man inte göra.
Vi måste bara inse att det räcker så.




you are the light that´s leading me

Det är fint med musik. Hur den kan sätta ord på de känslor man inte själv kan sätta ord på. Musiken kan sätta ord på det som händer i livet. Musiken innebär allt, den innefattar glädje, fest, tårar, vemod, svek och skratt. Allt. Musiken blir en trygghet, man slipper tänka för en stund, man kan bara lyssna på den och den säger en allt. Sätter ord på allt det jobbiga, alla känslor. Den kan få en att minnas stunder fyllda av värme, stunder med vänner. Tonerna och orden kan få mig att gråta, det blir som ett andrum, mina tankar tas över av orden i texten. Det är en skön känsla och jag vet inte vad jag skulle göra utan musiken.

You don’t know what you got till you missing it a lot
I have to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I’m going through is hurtful

miami 2 ibiza

ikväll blir det fest på wasabryggeriet. första glaset vin är upphällt och jag tror att detta kan bli en bra kväll.


jag letar efter rispor i ytan

löven håller på att lämna sin trygga famn och leker tillsammans över marken. flyger fram i ett skådespel för ögat. vinden tar de med på en åktur, vidare mot nya marker, mot nya tider. snart har träden tappat alla sina löv. en ny årstid. nu går snart alla träden in i vila, behöver inte kämpa med att hålla alla grenar vid liv, tänker bara på det finaste, roten, stammen som bygger upp allt. vi människor borde lära oss att vi också behöver tänka bort alla grenar vi har ute i världen, alla olika uppdrag. för att kunna bygga upp oss inneifrån, för att kunna orka när vi ska vara på topp igen. man kan inte alltid vara på topp, det kan inte fungera så, vi måste hitta vårat lugn också, våran stam.


jag ska hitta mitt lugn. jag ska tappa mina löv och njuta av livet precis som det är just nu.

it turned my whole world around

under en tid när jag mådde väldigt dåligt så lyssnade jag mycket på "not ready to make nice" med dixie chicks. den gav mig styrka då, och nu har den en väldigt speciell känsla för mig. det var under en tid då varje dag var en kamp då, en kamp att orka, orka gå vidare, ta nästa steg till nästa dag. jag grät till mina ögon sved, det gjorde ont i hela min kropp och jag kommer aldrig glömma den tiden. den har satt spår i min kropp gjort att det finns allt för många ärr i mitt hjärta. jag har kunnat gå vidare nu, jag har kunnat lämna det bakom mig, men det finns fortfarande saker som kan göra att det hugger till i mitt hjärta. det får mig att minnas allt det där som hände under den där tiden, men på nåt sätt är det också en påminnelse om hur bra liv jag har nu.

Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could
They say time heals everything
But I'm still waiting



girl, you´re amazing just the way you are

som de flesta andra i sverige just nu har jag fått upp ögonen för bruno mars nya låt "just the way you are". jag hörde den för första gången i bilen när jag jobbade och älskade den på en gång, så otroligt fin text och beatet till är sjukt bra. låten har allt. men nu i helgen så kollade jag tillsammans med en kompis på videon till låten. och jag är ledsen, där tappade den mycket, den tappade hela syftet, den tappade den finhet som fanns där från början. där sitter en kille (utgår från att det är bruno mars himself) och sjunger till en tjej som ser ut att ha allt (dumt egentligen att utgå från att hon har det eftersom alla vi människor mår dåligt och har det jobbigt ibland), men hon är smal, snygg och charmig. det finns många andra som behöver höra det mycket mer än vad hon behöver höra det. jag blev besviken. låten fick en lite annan innebörd, den är fortfarande fin men det tappade det där lilla extra som jag tyckte att den hade innan jag såg videon.


jag kan inte skilja på

min mobil är jobbigt tyst. mitt jobb behöver inga extra arbetare idag. vi får se hur det blir under morgondagen, jag hoppas verkligen att jag får jobb då eftersom jag vill vara ledig under helgen.

inget inspirerande. men det är det jag går runt och tänker på. jag gick upp runt niotiden, åt en god frukost och nu har jag städat övervåningen. senare under dagen ska jag gå en promenad med josefine, vi får se vart våra tankar tar oss. det är iaf grymt fint väder ute och det är ju alltid något. det är en lugn tisdag jag har framför mig, jag hoppas att det sprider sig ut i min kropp också. så att jag hittar mitt lugn, i will do my best.


fin helg med fina vänner

framsteg 6: jag är nöjd med utrensningen jag gjorde under min städning idag, känns skönt.


hey soul sister

det ligger mycket historia i våra ögon. i de ord vi säger. vi vet så mycket om varandra. vi har varit med om så mycket genom de åren vi känt varandra. vi har sårat varandra, sagt ord som gjort ont ändå längst in. men vi har torkat varandras tårar efter, byggt upp varandra för att kunna bli de vi idag är. accepterat varandras brister och älskat det ingen annan älskar. vi har skrattat många stunder, gjort galna saker och varit där för varandra när det behövs som mest. vi har något som inte alla har. vi har en vänskap som är grundad på många års uppbyggnad. du är en vän jag skulle kunna göra allt för.


Hey soul sister, I don't want to miss
a single thing you do...tonight
Hey, hey,hey

Just in time, I'm so glad you have
a one-track mind like me
You gave my life direction, a game
show love connection we can't deny

time will pass but memories won´t

dagens planering ser ut på detta viset, med tider och allt! det ni. kanske väldigt ointressant. men jag tänkte,
varför inte?

10.05 - uppstigning
10.06 - dusch, fix och påklädning
10.45 - frukost, jag tittar på vänner samtidigt
11.30 - jag läser lite, väldigt duktigt måste sägas
11.50 - allmän datortid
12.45 - träffa elin för att luncha med henne, nice!
15.00 - åker med mamma till falun för lite allmän shopping
18.30 - gå ut och äta med isabell
20.00 - myskväll startas i isabells lägenhet. det är mer än bra det.

fin dag.


framsteg 4: jag är extremt nöjd med tatueringen! woopwoop
framsteg 5: dagen ser ju mer än bra ut.



your fingertips across my skin

tänk vad mycket fint man kan skriva om det man känner. det man går runt och tänker på. det är bara det att när känslorna blir för många och tankarna får många så blir det oftast inte fint. det blir bara en stor klump av det hela, klumpen tar upp ens vardag och då blir det inte längre lika fint, mer fult är fint. de som ligger mig närmast om hjärtat vet att jag tänker alldeles för mycket. analyserar ord som andra säger, analyserar det jag själv gjort och sagt. det tar liksom över. jag blir så trött på mig själv. jag önskar att jag kunde släppa på det. släppa iväg tankarna och känslorna för en stund. känna mig fri från mig själv. för ibland orkar jag bara inte med mig själv.

how´s life?

mina ögon öppnades alldeles för tidigt imorgon. precis som min hjärna. öppnade upp för dagens nya tankar. gjorde mig medveten om vad som är just nu. vad som är verkligheten. det blev en skön morgon istället, jag gick upp, åt frukost, pratade med min mor och sen så började lite allmänt småfix. en sådan där söndagsmorgon fast på fel dag. på en måndag, men jag kan ha en söndag på en måndag, jag har inte längre någon skola att gå till. jag kan vara ledig på en måndag helt utan anledning, egentligen mest beroende på att jag jobbade i helgen men ändå. jag gillar vad detta skolfria liv har att erbjuda. söndag på en måndag, hur underbart är inte det egentligen?


skolan var bra ändå, men jag njuter av mitt nya liv.

framsteg 3: jag är grymt nöjd över denna dag som gått.

no turning back people!

jag börjar få kalla fötter. kalla fötter som man får när man ska gifta sig. om det känns rätt eller inte. imorgon mina vänner kommer det vara något på min fot som kommer vara där hela mitt liv. lite som ett giftermål. det är där för att stanna. (jag är väl medveten om att så inte är fallet för alla.) no turning back. svart text på en väldigt blek fot. det lät himla fult. kanske låter bättre om jag skriver svart text på en solbränd fot, how´s that? men eftersom jag inte uppnår någon solbränna någon tid på året så är det väl den bleka foten med svart text på som jag får dras med.
för att nu summera så har jag fått kalla fötter för att göra det jag ska göra imorgon. det blir nog bra trots allt. jag har velat göra det här i ett halv års tid nu. det här ingår väl i köpet, i paketet. att man ska få lite kalla fötter så man vet om det känns rätt eller inte.


framsteg 2: jag är nöjd med det jag gjorde på jobbet i torsdags.
imorgon kanske jag skriver att mitt tredje framsteg i min nöjdhetsterapi
är att jag är nöjd med tatueringen,
who knows?

only girl

jag har konstaterat att jag inte är gjord för att vara nöjd. antingen är det samma för hela mänskligheten eller så är det just mig detta gäller. jag försöker hitta tillfällen, känna efter när jag känner mig nöjd. det kan hända att jag ibland är nöjd men känner aldrig att jag egentligen njuter av de tillfällena. de rinner ur mina händer för fort. det här är ju en mänsklig skada som är farlig. det är kommer nog vara ett av mina största mål här i livet. öva på att bli nöjd och vara fruktansvärt nöjd när jag väl är nöjd. jag återkommer om mina framsteg.

kvällen spenderades med en vän som jag kan vara människa med. jag kan vara precis den jag är. så fruktansvärt skönt. bara vara, göra sjuka saker utan att bli lämnad och skratta tills jag gråter. det är en vänskap jag värdesätter otroligt högt.
framsteg 1. jag är nöjd med kvällen, den var lugn och jag hade inte velat att den var på något annat sätt.

jag ska från och med nu varje gång jag bloggar skriva något jag är nöjd med sedan det senaste inlägget. jag antar utmaningen, jag tror på det här. jag är min egen terapeut. (höll på att skriva terapist, trodde det var rätt först, höhö)

morgondagen bjuder på en tur på stan och sen består mitt liv av jobb från halv två till halv tio. money, money.

sad to think she don´t see what I see


fin morgon. många minnen som cirkulerar. det är de som stannar mina vänner. minnen. det kommer om några veckors tid pryda min fot. exakt vad det är blir en överraskning. det kommer bli en konstant påminnelse för mig att jag måste ta vara på tiden. skapa nya minnen, leva det liv jag fått på allra bästa sätt. jag ser postivt på framtiden, jag ser positivt på dagen, jag ser positivt.

eighteen karat gold

i´m back home again. imorgon är jag ledig, försöker ha två lediga dagar i veckan, vilket denna vecka innebär fredag och söndag. morgondagen ska spenderas med isabell, vi ska fika och äta tillsammans. precis i den ordningen, jag ska träffa henne vid tre och då ska vi fika och senare blir det köpmat. vilket nu verkar bli thai. typsikt bra fredag. på lördag blir det en efterlängtad utgång, ska bli otroligt roligt! jag hoppas bara att det är lite vettigt folk ute så att också blir roligt. men my girls and I kommer göra kvällen great either way. jag är ledsen att jag blandar svenska och engelska. det är en skada jag har.


coolast i stan


will you tell me once again, how we´re gonna be just friends?

så sitter jag här med ett hår som egentligen behövde duschas som nu istället sitter i en knut. jag har sminkat bort de skavanker som finns i mitt ansikte och jag har satt på mig typiska jobbarkläder. ett par jeans, ett linne och en svart tröja över det. vardagstråkigt men ändå så bekvämt. morgonen bestod av städning och så en lunch med min mamma. jag har inte stressat, tänker på min mage som jag inte vill ska göra uppror igen, bra tänkt där johanna.

dagens väder är ju inte det mest lockande, en typisk höstdag med ett jämnt täcke av gråa moln och så blåser det sådana där höstvindar, friska och som ilar genom kroppen med en kraft som man inte trodde fanns. man märker att man lever sådana gånger. snart ska jag ta min svart cykel och trampa med min jobbskor till det jobb som ofta fastnar i mitt huvud lite för mycket. jag älskar det verkligen men ibland är det jobbigt också. men så är det ju med allt.

And if you do me right
I'm gonna do right by you
And if you keep it tight
I'm gonna confide in you
I know what's on your mind
there will be time for that too
if you hang with me
hang with me

don´t stop believing



jag ska snart gå och lägga mig i min säng och njuta av att jag inte börjar jobba fören halv tre imorgon. det innebär en lugn morgon, ingen stress. jag, jossan och frida hade tv-kväll denna kväll. det var bra och sådär enkelt, inga krav, bara vara.

costa rica är nu bokat, jag åker den 15 februari och återkommer till sverige den 29 april. exciting! det kommer nog bli riktigt nice. nästan tre månader med sol, vila och nytt land. kanske borde vända på det där egentligen eftersom det är det nya landet som nog kommer ge mest intryck. men äh it doesn´t matter. resan kommer innehålla de alla tre och så otroligt mycket mer.

hadetbäst!

var inte rädd

bloggarnas värld har eskalerat de senaste åren, det har väl minskat lite nu men det är otroligt många som skriver varje dag om vad som händer i deras liv och hur de mår. det är konstigt det där egentligen. hur vi är villiga att blotta våra liv för hela världen, åtminstone för de som läser bloggen men det är ju bara att inse fakta att hela världen kan läsa just din blogg. min också. jag pratar sällan om hur jag mår med vänner som inte står mig riktigt nära. jag vet egentligen inte varför, det är ju bara dumt på något sätt. men jag klarar bara inte av det. jag är inte öppen som en bok utan jag är stängd. det handlar nog både om att jag har svårt att lita på människor men också att jag bara inte är lagd åt det hållet. jag tycker att det är jobbigt att prata om mig själv, that´s it. min vän sa en gång, att det kanske inte alltid är bra att vara stängd, men jag lovar att det som jag behöver prata om pratar jag om, men med väldigt begränsat antal människor.

så för att komma tillbaka till det jag började med. bloggar är otroligt populärt, man kan kartlägga och få en inblick i många människors liv bara genom att läsa bloggar. jag kan som sagt inte låta bli att tycka att det är lite konstigt. jag har ju dock ingen rätt att säga något eftersom jag är med i del av detta kollektiv. för mig fungerar bloggen lite som en ventil. jag skriver när jag behöver skriva. jag kanske många gånger skriver i kodord men det är så det fungerar för mig. jag visar bara ytan, inte vad som finns längre ner, djupare ner i vattnet. jag trivs bra så. jag vet att de som behöver veta, vet också det.





för ni betyder allt för mig

don´t you ever forget

dagens program:

städning
handling och lite allmänna ärenden
fika med isabell
kvällsmys med mamma
promenad
duuusch


ja ni, detta blir en bra dag, en skön dag.



det är mycket som är fint i livet, glöm aldrig bort det.

i don´t wanna hide from all these feelings

idag innan jobbet gick jag ut och gick, bara för min egen skull ingen annas. ingen annan anledning än att jag kände för det. det var så otroligt skönt. mina tankar, frisk luft och lätta steg i det vacka höstvädret. hösten har redan fått några löv att gå i från fint sommargröna till vackert höstglada, i alla möjliga färger. luften var sådär frisk som den bara är på hösten, några fåglar flög bort mot horisonten antaligen för att flytta till något varmare ställe och solen värmde. sådana där stunder är viktiga, för att jag inte ska tappa bort mig själv, tänka fritt och lägga några pusselbitar på plats.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0