löven håller på att lämna sin trygga famn och leker tillsammans över marken. flyger fram i ett skådespel för ögat. vinden tar de med på en åktur, vidare mot nya marker, mot nya tider. snart har träden tappat alla sina löv. en ny årstid. nu går snart alla träden in i vila, behöver inte kämpa med att hålla alla grenar vid liv, tänker bara på det finaste, roten, stammen som bygger upp allt. vi människor borde lära oss att vi också behöver tänka bort alla grenar vi har ute i världen, alla olika uppdrag. för att kunna bygga upp oss inneifrån, för att kunna orka när vi ska vara på topp igen. man kan inte alltid vara på topp, det kan inte fungera så, vi måste hitta vårat lugn också, våran stam.


jag ska hitta mitt lugn. jag ska tappa mina löv och njuta av livet precis som det är just nu.