under en tid när jag mådde väldigt dåligt så lyssnade jag mycket på "not ready to make nice" med dixie chicks. den gav mig styrka då, och nu har den en väldigt speciell känsla för mig. det var under en tid då varje dag var en kamp då, en kamp att orka, orka gå vidare, ta nästa steg till nästa dag. jag grät till mina ögon sved, det gjorde ont i hela min kropp och jag kommer aldrig glömma den tiden. den har satt spår i min kropp gjort att det finns allt för många ärr i mitt hjärta. jag har kunnat gå vidare nu, jag har kunnat lämna det bakom mig, men det finns fortfarande saker som kan göra att det hugger till i mitt hjärta. det får mig att minnas allt det där som hände under den där tiden, men på nåt sätt är det också en påminnelse om hur bra liv jag har nu.

Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could
They say time heals everything
But I'm still waiting