tänk vad mycket fint man kan skriva om det man känner. det man går runt och tänker på. det är bara det att när känslorna blir för många och tankarna får många så blir det oftast inte fint. det blir bara en stor klump av det hela, klumpen tar upp ens vardag och då blir det inte längre lika fint, mer fult är fint. de som ligger mig närmast om hjärtat vet att jag tänker alldeles för mycket. analyserar ord som andra säger, analyserar det jag själv gjort och sagt. det tar liksom över. jag blir så trött på mig själv. jag önskar att jag kunde släppa på det. släppa iväg tankarna och känslorna för en stund. känna mig fri från mig själv. för ibland orkar jag bara inte med mig själv.