Peace and Loves första bandsläpp är gjort and it´s looking good! The Sounds, Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray är bokade, plus 11 till. Eftersom jag inte alls vet hur min kommande sommar ser ut så är det ju inte säkert att jag kommer få uppleva denna stads bästa vecka men det får helt enkelt visa sig. The sounds gör alltid extremt bra spelningar så det skulle ju inte vara helt fel att spendera även nästa sommar där.


bild från sofiavienna.se

Det har varit en bra dag. Lite bättre. Solen har skinit över Borlänges alla gator. Lyst in i ögonen nästan på ett irriterande sätt. Men så får man ju inte säga nu när vi är påväg in i en tid när inte solen lyser mer än några timmar mitt på dagen. Det är meningen att man ska njuta. Jag försöker, försöker bara njuta av det, men det kan bli svårt när man knappt ser marken framför sig. Nu kanske jag låter som en bitter svensk, men det är inte alltid lätt att njuta. Ibland finns det för mycket som ligger emellan. Som trycker på hjärtat. Då går det liksom inte att se det där fina. Istället ser man solen som något störande. Man gör det sämre lite sämre. Jag ska försöka njuta av solen imorgon, då kanske den kan lysa ändå in och lätta lite på det som gör ont.

För att uppdatera er om mitt tillstånd när det gäller kylan så har det gått lite framåt. Jag låg tillslut med vantar på mig i soffan under eftermiddagen men sen fick jag ta till det hårda artelleriet med varmt vatten. Det hjälpte myyycket måste sägas, händerna gick ifrån vit och lila spräckliga till röda på några minuter. Tack för det varma vattnet. Verkligen. Nu ikväll har jag myst lite med mina scouter sen blev det ännu en kopp te i soffan tillsammans med min mamma. Imorgon ska jag ligga under mitt duntäcke extra länge, njuta av ledigheten och ladda batterierna. Känna av värmen från natten. Jag hoppas att inte tankarna tar över min sömn inatt. Inte heller min morgon. Jag håller tummarna.

Kylan har krypit sig in i alla mina vrår i kroppen. Dagen började härligt med att jag glömde vantar när jag skulle skrapa bilen, tips - glöm aldrig vantar. Mina händer har inte blivit de samma sedan dess. Det hjälper inte heller att lokalen på jobbet är iskall för tillfället. Så nu sitter jag med en filt runt mig, försöker värma upp allt igen. Allting känns kallt just nu, tekoppen räckte inte och nu hoppas jag att filten runtom om mig ska kunna få mig att känna mig normal igen. Jag begär inte att svettas, bara lite mer värme.

Det ser mörkt ut för världens finaste blomma. Jag köpte den för några veckor sen. Jag tänkte att den kunde lysa upp min vardag lite, men jag lyckades inte lysa upp dens vardag tillräckligt för att den skulle kunna lysa upp min. Den verkar ha gett upp mig, jag kanske inte gav den tillräckligt mycket kärlek. Nu hoppas jag att den repar sig, tar igen sig och orkar lysa upp mina dagar igen. Jag känner att jag behöver det. Jag ska göra mitt bästa, ge den mycket kärlek så den kan ge mig kärlek tillbaka. Allt handlar om det, man måste ge och ta. Gränslöst och kravlöst. Man ska göra det för att man vill. Och helt plötsligt kom vi in på något som ska vara en självklarhet i alla relationer.



Motgångar kommer alltid finnas i livet.
Vi människor gör vårat bästa, mer kan man inte göra.
Vi måste bara inse att det räcker så.

Det är fint med musik. Hur den kan sätta ord på de känslor man inte själv kan sätta ord på. Musiken kan sätta ord på det som händer i livet. Musiken innebär allt, den innefattar glädje, fest, tårar, vemod, svek och skratt. Allt. Musiken blir en trygghet, man slipper tänka för en stund, man kan bara lyssna på den och den säger en allt. Sätter ord på allt det jobbiga, alla känslor. Den kan få en att minnas stunder fyllda av värme, stunder med vänner. Tonerna och orden kan få mig att gråta, det blir som ett andrum, mina tankar tas över av orden i texten. Det är en skön känsla och jag vet inte vad jag skulle göra utan musiken.

You don’t know what you got till you missing it a lot
I have to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I’m going through is hurtful

ikväll blir det fest på wasabryggeriet. första glaset vin är upphällt och jag tror att detta kan bli en bra kväll.

löven håller på att lämna sin trygga famn och leker tillsammans över marken. flyger fram i ett skådespel för ögat. vinden tar de med på en åktur, vidare mot nya marker, mot nya tider. snart har träden tappat alla sina löv. en ny årstid. nu går snart alla träden in i vila, behöver inte kämpa med att hålla alla grenar vid liv, tänker bara på det finaste, roten, stammen som bygger upp allt. vi människor borde lära oss att vi också behöver tänka bort alla grenar vi har ute i världen, alla olika uppdrag. för att kunna bygga upp oss inneifrån, för att kunna orka när vi ska vara på topp igen. man kan inte alltid vara på topp, det kan inte fungera så, vi måste hitta vårat lugn också, våran stam.


jag ska hitta mitt lugn. jag ska tappa mina löv och njuta av livet precis som det är just nu.

under en tid när jag mådde väldigt dåligt så lyssnade jag mycket på "not ready to make nice" med dixie chicks. den gav mig styrka då, och nu har den en väldigt speciell känsla för mig. det var under en tid då varje dag var en kamp då, en kamp att orka, orka gå vidare, ta nästa steg till nästa dag. jag grät till mina ögon sved, det gjorde ont i hela min kropp och jag kommer aldrig glömma den tiden. den har satt spår i min kropp gjort att det finns allt för många ärr i mitt hjärta. jag har kunnat gå vidare nu, jag har kunnat lämna det bakom mig, men det finns fortfarande saker som kan göra att det hugger till i mitt hjärta. det får mig att minnas allt det där som hände under den där tiden, men på nåt sätt är det också en påminnelse om hur bra liv jag har nu.

Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could
They say time heals everything
But I'm still waiting

som de flesta andra i sverige just nu har jag fått upp ögonen för bruno mars nya låt "just the way you are". jag hörde den för första gången i bilen när jag jobbade och älskade den på en gång, så otroligt fin text och beatet till är sjukt bra. låten har allt. men nu i helgen så kollade jag tillsammans med en kompis på videon till låten. och jag är ledsen, där tappade den mycket, den tappade hela syftet, den tappade den finhet som fanns där från början. där sitter en kille (utgår från att det är bruno mars himself) och sjunger till en tjej som ser ut att ha allt (dumt egentligen att utgå från att hon har det eftersom alla vi människor mår dåligt och har det jobbigt ibland), men hon är smal, snygg och charmig. det finns många andra som behöver höra det mycket mer än vad hon behöver höra det. jag blev besviken. låten fick en lite annan innebörd, den är fortfarande fin men det tappade det där lilla extra som jag tyckte att den hade innan jag såg videon.

min mobil är jobbigt tyst. mitt jobb behöver inga extra arbetare idag. vi får se hur det blir under morgondagen, jag hoppas verkligen att jag får jobb då eftersom jag vill vara ledig under helgen.

inget inspirerande. men det är det jag går runt och tänker på. jag gick upp runt niotiden, åt en god frukost och nu har jag städat övervåningen. senare under dagen ska jag gå en promenad med josefine, vi får se vart våra tankar tar oss. det är iaf grymt fint väder ute och det är ju alltid något. det är en lugn tisdag jag har framför mig, jag hoppas att det sprider sig ut i min kropp också. så att jag hittar mitt lugn, i will do my best.


fin helg med fina vänner

det ligger mycket historia i våra ögon. i de ord vi säger. vi vet så mycket om varandra. vi har varit med om så mycket genom de åren vi känt varandra. vi har sårat varandra, sagt ord som gjort ont ändå längst in. men vi har torkat varandras tårar efter, byggt upp varandra för att kunna bli de vi idag är. accepterat varandras brister och älskat det ingen annan älskar. vi har skrattat många stunder, gjort galna saker och varit där för varandra när det behövs som mest. vi har något som inte alla har. vi har en vänskap som är grundad på många års uppbyggnad. du är en vän jag skulle kunna göra allt för.


Hey soul sister, I don't want to miss
a single thing you do...tonight
Hey, hey,hey

Just in time, I'm so glad you have
a one-track mind like me
You gave my life direction, a game
show love connection we can't deny

dagens planering ser ut på detta viset, med tider och allt! det ni. kanske väldigt ointressant. men jag tänkte,
varför inte?

10.05 - uppstigning
10.06 - dusch, fix och påklädning
10.45 - frukost, jag tittar på vänner samtidigt
11.30 - jag läser lite, väldigt duktigt måste sägas
11.50 - allmän datortid
12.45 - träffa elin för att luncha med henne, nice!
15.00 - åker med mamma till falun för lite allmän shopping
18.30 - gå ut och äta med isabell
20.00 - myskväll startas i isabells lägenhet. det är mer än bra det.

fin dag.

framsteg 4: jag är extremt nöjd med tatueringen! woopwoop
framsteg 5: dagen ser ju mer än bra ut.

tänk vad mycket fint man kan skriva om det man känner. det man går runt och tänker på. det är bara det att när känslorna blir för många och tankarna får många så blir det oftast inte fint. det blir bara en stor klump av det hela, klumpen tar upp ens vardag och då blir det inte längre lika fint, mer fult är fint. de som ligger mig närmast om hjärtat vet att jag tänker alldeles för mycket. analyserar ord som andra säger, analyserar det jag själv gjort och sagt. det tar liksom över. jag blir så trött på mig själv. jag önskar att jag kunde släppa på det. släppa iväg tankarna och känslorna för en stund. känna mig fri från mig själv. för ibland orkar jag bara inte med mig själv.

mina ögon öppnades alldeles för tidigt imorgon. precis som min hjärna. öppnade upp för dagens nya tankar. gjorde mig medveten om vad som är just nu. vad som är verkligheten. det blev en skön morgon istället, jag gick upp, åt frukost, pratade med min mor och sen så började lite allmänt småfix. en sådan där söndagsmorgon fast på fel dag. på en måndag, men jag kan ha en söndag på en måndag, jag har inte längre någon skola att gå till. jag kan vara ledig på en måndag helt utan anledning, egentligen mest beroende på att jag jobbade i helgen men ändå. jag gillar vad detta skolfria liv har att erbjuda. söndag på en måndag, hur underbart är inte det egentligen?


skolan var bra ändå, men jag njuter av mitt nya liv.

jag börjar få kalla fötter. kalla fötter som man får när man ska gifta sig. om det känns rätt eller inte. imorgon mina vänner kommer det vara något på min fot som kommer vara där hela mitt liv. lite som ett giftermål. det är där för att stanna. (jag är väl medveten om att så inte är fallet för alla.) no turning back. svart text på en väldigt blek fot. det lät himla fult. kanske låter bättre om jag skriver svart text på en solbränd fot, how´s that? men eftersom jag inte uppnår någon solbränna någon tid på året så är det väl den bleka foten med svart text på som jag får dras med.
för att nu summera så har jag fått kalla fötter för att göra det jag ska göra imorgon. det blir nog bra trots allt. jag har velat göra det här i ett halv års tid nu. det här ingår väl i köpet, i paketet. att man ska få lite kalla fötter så man vet om det känns rätt eller inte.

jag har konstaterat att jag inte är gjord för att vara nöjd. antingen är det samma för hela mänskligheten eller så är det just mig detta gäller. jag försöker hitta tillfällen, känna efter när jag känner mig nöjd. det kan hända att jag ibland är nöjd men känner aldrig att jag egentligen njuter av de tillfällena. de rinner ur mina händer för fort. det här är ju en mänsklig skada som är farlig. det är kommer nog vara ett av mina största mål här i livet. öva på att bli nöjd och vara fruktansvärt nöjd när jag väl är nöjd. jag återkommer om mina framsteg.

kvällen spenderades med en vän som jag kan vara människa med. jag kan vara precis den jag är. så fruktansvärt skönt. bara vara, göra sjuka saker utan att bli lämnad och skratta tills jag gråter. det är en vänskap jag värdesätter otroligt högt.
framsteg 1. jag är nöjd med kvällen, den var lugn och jag hade inte velat att den var på något annat sätt.

jag ska från och med nu varje gång jag bloggar skriva något jag är nöjd med sedan det senaste inlägget. jag antar utmaningen, jag tror på det här. jag är min egen terapeut. (höll på att skriva terapist, trodde det var rätt först, höhö)

morgondagen bjuder på en tur på stan och sen består mitt liv av jobb från halv två till halv tio. money, money.