är det så att man aldrig är nöjd över det man har? att när man väl fått det där man så länge velat ha börjar längta efter en ny sak? när kommer människan bli riktigt nöjd? är vi bygga för det eller ska vi hela tiden känna oss missnöjda? jag tror att det här kan ha och göra med vårt levnadssätt idag. Det utgår på att hela tiden ha det bästa och man är nästan aldrig riktigt nöjd med det som kallas bra utan det ska vara bäst. vad är det egentligen som har gjort oss till dessa lyckosökare?

jag tror att vi alla behöver tänka efter mer än en gång om vi verkligen behöver den där nya tröjan eller de där skorna. för lycka kan nog aldrig bildas från saker utan det bildas från oss själva, hur vi lever vårat liv. hur vi behandlar andra och vilka personer som omger oss. vi måste lära oss att bli mer nöjda, nöjda över det vi faktiskt har. för det vi har är ju det mest värdefulla. de människor som vi älskar är kärnan i livet. det är dom som gör livet till vad det är.

be pleased with what you have
because that´s all you have

fred och kärleks festivalen

all of this problem is all in your head

jag måste ha fått den absolut bästa mamman i världen. det finns ingen som förstår allt som rör sig i mitt huvud bättre än dig. det finns inga ord.

kvällen ska spenderas med bästa josefine och så kommer våran frida hem igen! så vi ska nog träffa henne också. vi måste ju hålla på söndagstraditionen. jag kände att plugget var himla överskattat idag, kommer antagligen få sota för det resten av veckan, men men. min ääälskade bok invandrarna ska ju vara utläst och nja, den är inte det än om vi säger så. 360 sidors lidande. men det ska nog gå det med!

love

nu är det bara en vecka kvar tillvi åker till usa och jag börjar faktiskt bli lite nervös. men det ska bli så fruktansvärt kul!

jag har aldrig riktigt förstått det där med lycka. jag har aldrig förstått vad det egentligen innebär. l-y-c-k-a. det är så starka ord i dagens samhälle. när någon säger att man är lycklig, så tror man att personen i fråga är hög i stort sett. är det så att lyckan är så sällsynt eller är det istället så att man gjort ordet lycka till något ouppnåeligt? för vem är det egentligen som avgör om man är lycklig eller inte? vad är det som gör att man blir det? när man har ett stort hus, många vänner, det finns inget problem i världen och allt går sin egen väg. men kommer vi någonsin kunna uppnå det, kommer någon någonsin kunna göra det? jag tror inte att problemen kommer försvinna, de kommer fortsätta finnas där men man borde hitta ett sätt att leva med dom för att försöka uppnå det där ouppnåeliga.

men varför gör man det till något så stort? kan man inte ta ner till våran nivå igen. för i och med att man gör lycka till något som man faktiskt kan uppnå, kanske inte livet känns lika tungt längre. det kanske inte känns lika olyckligt längre. livet kanske får en annan innebörd. där man faktiskt kan vara lycklig och att det är accepterat. jag vet inte om det inte är accepterat idag men det finns bara inte.

för visst är lycka något man vill uppnå i alla fall?

min stjärna. min alldeles egna stjärna. hur hon klockan halv nio på morgonen ligger och gnussar och ler åt mig sen så somnar hon om som en liten bebis. när du vet att jag inte kan sova längre än nio ju. men det är de jag älskar med denna tös. hon är som hon är. gör som hon vill och vi har så sjukt sjukt kul tsm. finns inget galnare & roligare än att vara med dig.

jag älskar dig freja och ha det så kul ikväll för snart är det inte långt kvar tills vi gör det tillsammans!



/ din josefine bengtson, your best friend from now and forever!

det finns så mycket olika saker som livet kretsar runt för olika personer. för vissa handlar det om vännerna, för andra handlar det om en kille, en fest som är i helgen, en närstående som nyss dött. det finns så otroligt många livshistorier som man aldrig kommer få ta del av. allas liv ser så otroligt olika ut. vissa ser inte längre en framtid, andra känner att världen ligger framför sig.

det är inte konstigt att alla har sitt liv, men jag tycker verkligen att det är så otroligt häftigt. jag kan sitta här jätte lycklig medans en annan människa inte vill leva längre och försöker ta sitt liv. men då kommer jag tillbaka till det där konstiga, jag tycker nog trots allt det är konstigt. jag kan sitta och äta en stor måltid här medans barn i världen svälter. hur fungerar det? hur kan folk sitta och slänga ut pengar på helt meningslösa saker som bröstförstoringar när andra inte ens har råd med rent vatten? när kommer folk att inse att vi måste få en bättre balans i världen? där ordet fattig inte ens finns. något jag tror aldrig kommer att uppstå. vi är för själviska.

tänk vad viktiga minnen är. jag, isabell, julie och gustav har suttit och skrattat åt oss själva till tårar. skrattat åt vad vi har gjort. men det var bra då, det var det. jag längtar tillbaka till det där när man inte hade några problem, eller de problem man hade bestod i stort sett av att välja vilka kläder man skulle ha till sin docka. de där minnena känns så mysiga, man var himla trygg då. jag är trygg idag men inte på samma sätt. det är massor med andra saker som har trängt sig in i min trygghet, som har liksom rammat den lite. ansvaret kom och himla mycket tillsammans med det där ansvaret som kändes så bra när man fick ett sånt där stort ansvarsuppdrag. men som idag kan känns så skrämmande ibland.

sverige är chokerande vackert. det finns inget land som är vackrare. jag kommer alltid älska sverige. jag älskar det här landet även när det är som fulast. för jag vet vad det innehåller alla andra gånger. alla de där fina sommarmornarna, eller en slående vacker vinterdag i det allra finaste luleå, en höstdag med alla de där fina färgerna, en vinterkväll när man får tända ljus och mysa under en filt med underbara vänner, en sommardag med sol och bad.

sverige har allt och lite till

alla människor är olika. alla har sina egna egenskaper, sina egna tankar och sitt eget liv. vissa vill flyta in i mängden och kallas för nåt som heter "normal" andra vill vara speciella. vissa dagar så vill jag vara normal, klä mig som alla andra, gå och prata som alla andra. bete mig som alla andra. men så kommer det de dagarna då jag vill sticka ut, jag vill synas på mitt speciella vis.

så jag kommer nog aldrig kunna placera mig i ett speciellt fack, inte normalfacket eller speciell facket, jag vill vara både och. för det måste ju vara så att alla vill sticka ut, att alla vill synas lite extra ibland. och alla vill gömma sig lite extra ibland.