falskhet jag hatar det verkligen. varför finns det? man säger något man inte menar, skriver något till någon. varför är man egentligen falsk? vad vinner man på det? genom att säga något som man inte menar eller känner så gör man ju en själv till falsk. ingen vill väl kallas falsk eller vara falsk? en lögn kan väl vara okej, men när det blir till ens vardag att jämt säga saker och skriva saker som inte är sanna, som man inte menar. då hamnar man ju i det där falskfacket. jag tror att det är lätt att komma dit. man hamnar i en ond cirkel. för det är ju himla svårt att sluta göra något som man redan börjat med. så är det med allt.

men så finns det sån där falskhet som när man svarar att man mår bra när man inte gör det. betyder det verkligen att man är falsk? eller är det helt enkelt ett skydd för sig själv. för i och med att man säger att allt inte är så bra, så kommer alla de där frågorna, frågor som man egentligen inte har några svar på.




what  I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake!