tänk vad viktiga minnen är. jag, isabell, julie och gustav har suttit och skrattat åt oss själva till tårar. skrattat åt vad vi har gjort. men det var bra då, det var det. jag längtar tillbaka till det där när man inte hade några problem, eller de problem man hade bestod i stort sett av att välja vilka kläder man skulle ha till sin docka. de där minnena känns så mysiga, man var himla trygg då. jag är trygg idag men inte på samma sätt. det är massor med andra saker som har trängt sig in i min trygghet, som har liksom rammat den lite. ansvaret kom och himla mycket tillsammans med det där ansvaret som kändes så bra när man fick ett sånt där stort ansvarsuppdrag. men som idag kan känns så skrämmande ibland.