är det så att man aldrig är nöjd över det man har? att när man väl fått det där man så länge velat ha börjar längta efter en ny sak? när kommer människan bli riktigt nöjd? är vi bygga för det eller ska vi hela tiden känna oss missnöjda? jag tror att det här kan ha och göra med vårt levnadssätt idag. Det utgår på att hela tiden ha det bästa och man är nästan aldrig riktigt nöjd med det som kallas bra utan det ska vara bäst. vad är det egentligen som har gjort oss till dessa lyckosökare?

jag tror att vi alla behöver tänka efter mer än en gång om vi verkligen behöver den där nya tröjan eller de där skorna. för lycka kan nog aldrig bildas från saker utan det bildas från oss själva, hur vi lever vårat liv. hur vi behandlar andra och vilka personer som omger oss. vi måste lära oss att bli mer nöjda, nöjda över det vi faktiskt har. för det vi har är ju det mest värdefulla. de människor som vi älskar är kärnan i livet. det är dom som gör livet till vad det är.

be pleased with what you have
because that´s all you have