jag har aldrig riktigt förstått det där med lycka. jag har aldrig förstått vad det egentligen innebär. l-y-c-k-a. det är så starka ord i dagens samhälle. när någon säger att man är lycklig, så tror man att personen i fråga är hög i stort sett. är det så att lyckan är så sällsynt eller är det istället så att man gjort ordet lycka till något ouppnåeligt? för vem är det egentligen som avgör om man är lycklig eller inte? vad är det som gör att man blir det? när man har ett stort hus, många vänner, det finns inget problem i världen och allt går sin egen väg. men kommer vi någonsin kunna uppnå det, kommer någon någonsin kunna göra det? jag tror inte att problemen kommer försvinna, de kommer fortsätta finnas där men man borde hitta ett sätt att leva med dom för att försöka uppnå det där ouppnåeliga.

men varför gör man det till något så stort? kan man inte ta ner till våran nivå igen. för i och med att man gör lycka till något som man faktiskt kan uppnå, kanske inte livet känns lika tungt längre. det kanske inte känns lika olyckligt längre. livet kanske får en annan innebörd. där man faktiskt kan vara lycklig och att det är accepterat. jag vet inte om det inte är accepterat idag men det finns bara inte.

för visst är lycka något man vill uppnå i alla fall?