just deet, glada nyheter. i februari åker jag till costa rica för att spendera tre månader där som au pair. jag ska vara hos mina tremänningar som är 1,5 år och 4,5 år. Isabella och Mattias heter de, jag ska prata svenska med de och allmänt mysa runt. jag ser fram emot det, det känns bra med något nytt. jag tror det kommer bli utvecklande och så otroligt roligt.




två bilder jag hittade när jag googlade på costa rica. jag tackar inte nej till det där i alla fall.

jag är hemma igen. min väska är redan uppackad, jag har hunnit dricka te och kolla på vänner. nu är jag tillbaka till borlänge och jag kände direkt hur min mage blev orolig igen. det finns många måsten som vilar i den här staden. papper som ska postas, samtal som ska ringas och ärenden som ska göras. jag måste lära mig hitta mitt lugn, måste verkligen. det blev så himla deppig stämning i bloggen nu men det är det som är lite av verkligheten nu. min kropp har börjat sagt ifrån och jag lyssnar bäst jag kan. jag tränar på att lyssna på vad den har att säga. i övrigt så är det bra, luleå var fint och bra på alla sätt och vis. nu ska jag snart besöka min älskade säng för att sova till mina ögon vill öppna sig igen. imorgon blir det jobb halv två till halv tio, det blir nice.

ta hand om er själva, det är det bästa ni har.

min kropp är fortfarande inte densamma. men ikväll ska jag och min mor ta oss upp till luleå och jag hoppas att när jag kommer därifrån, när jag fått varit på det stället jag älskar så mycket ska komma hem lite helare. och missta mig inte, jag älskar livet här i borlänge (eller okej kanske inte staden i sig) men de vänner jag har här är guld värda och jag skulle kunna göra allt för de. men luleå har något som ingen annan stad har. jag ska prata med min fina kusin nätterna igenom, vakna alldeles för sent, mysa med mormor och morfar, gå promenader med världens bästa hund och ta igen den tid jag missat med all släkt. jag behöver det nu, mer än någonting annat.

please love me when i come back.

alla mina tankar har tagit ut sin rätt på min mage. jag har fått magkatarr igen. och det är något helt annat denna gång. medicinen hjälper inte. djupa andetag går inte att ta för då får jag föör ont i magen, att ligga på vissa sätt går inte heller för det gör också ont, att gå gör ont.

over and out.

om en veckas tid är jag officiellt arbetslös. jag har inte någon skola att gå till idag. det som var min verklighet för ett år sedan har ändrats totalt. nu är det meningen att jag ska stå på egna ben, utan skolan som trygghet. helt ensam, helt nytt. jag har inte riktigt bestämt mig för om jag har panik över hela situationen eller om jag känner mig relativt lugn. det blir ett nytt liv jag kommer få leva, eller i alla fall annorlunda. jag kliver ännu längre in i vuxenlivet, och sakta men säkert kommer också det bli min trygghet. jag tror det blir bra.

igår kom jag hem, var sådär läskigt trött, lade mig i soffan och tänkte att jag är good to go again efter lite sömn. men så blev tyvärr inte fallet, sömnen hjälpte inte och jag kände hur febern sakta hälsade på i min kropp. jag hoppades verkligen att den bara var där för att hälsa på i en timme eller två, men även där hade jag fel. här sitter jag med en alvedon och en ipren i min kropp och kämpar fortfarande med att hålla mig uppe. jag tänkte att det skulle vara bra för mig att sitta upp ett tag. ha ett litet avbrott från mitt vänner-maraton. vännerna i vänner håller mig sällskap, det är fint, jag gillar det till och med.

under kvällen ska jag förhoppningsvis orka ta mig till linda svedin för födelsedagsfest/avskedsfest, hon ska flytta till örebro och det känns ju allmänt tråkigt. det blir nog också lite utav en återförening med klassen också vilket känns mysigt. jag hoppas bara att jag orkar. jag måste.

puss

igår när jag cyklade hem på min cykel på borlänges gator började tänka på det här med humanitet. benämningen på ordet humanitet är "sätt att tänka och att handla som präglas av förstående av och medkänsla med andra människor, människovänlighet, välvilja."

de flesta svarar nog samma på den frågan om man tycker att humanitet är viktigt. mänskligheten vilar egentligen på att det finns humanitet. utan humanitet skulle människor förstöra för andra människor i långt mycket större utsträckning än vad de redan gör. men så finns det de människor man ibland undrar om de över huvudtaget vet vad humanitet innebär. de människor som verkar ha tappat omdömet om hur man behandlar andra människor tror jag aldrig rikigt fått lära sig vad det innebär att ge kärlek, eller ännu värre de kanske aldrig fått kärlek. de kanske aldrig fick de livsviktiga kramarna från sin mamma, eller tryggheten som finns i ett hem. hur ska de då kunna veta vad humanitet är när de aldrig fått uppleva den själva?

jag menar verkligen inte att det är någon ursäkt, att inte vara human när man inte fått uppleva humanitet. det är det verkligen inte. jag önskar bara att alla skulle kunna få uppleva kärlek, omtanke och trygghet. att det skulle vara en självklarhet. men det är det tyvärr inte, det är mångas verklighet att inte få allt det där. allt för mångas verklighet.

det är sådana människor jag brinner för. jag vill ge de en annan verklighet. jag vill få de att uppleva humanitet och kanske också genom det få de att bli mer förstående för andra människor.

igår var en typiskt tung dag, då ögonen inte vill öppna sig och tårarna kom alldeles för lätt. benen ville inte bära, hjärtat orkade inte. duschstrålen hjälpte inte ens igår, sakta rann vattnet ner för min kropp utan att ta med sig det onda. ett samtal och bröstet kändes lite lättare, en kaffe med en vän som inte går att beskriva med ord hur bra hon är och jag kände mig lite helare. jag är så innerligt glad för de vänner jag har. det är när jag är med er jag tar mig upp igen, tar mig upp till ytan för att ta några friska andetag. ni får mig att vilja andas, ni får mig att inse att livet kommer bli bättre. igår var en tung dag, idag vaknade jag upp och kände att livet kändes lite lättare. jag försökte gå in med den inställningen idag, försökte leva i en mer positiv anda, jag vet att jag har vänner som fångar mig och kommer alltid finnas där. tack för att ni är ni, jag menar det från botten av mitt hjärta.

It started out as a feeling
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word

And then that word grew louder and louder
'Til it was a battle cry

det är många tankar som cirkulerar i mitt huvud, många känslor som pulserar i mitt hjärta och jag kan nog egentligen inte riktigt sätta fingret på nåt utav det. jag försöker analysera det, sätta ihop alla pusselbitar efteråt för att på något sätt kunna få en helhet av det, och kanske till och med perspektiv. jag tror att man kan likna livet efter en tågfärd, när man sitter och kollar ut genom fönstret så är allt suddigt och diffust. inget går egentligen att urskilja ur det man passerar. men bortan för allt det där diffusa så finns det ett lugn och en klarhet. jag vill nå det, jag vill nå klarhet och jag vill finna mitt lugn. men som i varje tågfärd så när man ett mål och det är väl dit jag just nu är påväg.

It's like forgetting the words to your favorite song.
You can't believe it; you were always singing along.
It was so easy and the words so sweet.
You can't remember; you try to feel the beat.

gårkvällen blev lyckad, det var skönt att befinna sig i ett annat sinnestillstånd och försöka glömma allt. precis det att glömma allt lyckades inte riktigt, verkligheten kom nog ikapp oss alla fyra men så är det väl. just have to live with it. vi dansade på slitage tillsammans och sedan var vi uppe till morgondagen ljus redan kommit. jag och min soul sister josefine vaknade inte fören kvart i ett och det var underbart. 

dagen spenderas även den tillsammans med josefine och planen är att åka och kolla på fotboll, supporterklubben jublar. vi är taggade och jag hoppas att det inte kommer falla regn från skyn, blir så himla svårt att njuta av fotbollen då när man känner hur håret blir messed up, not fun. min hårhets fortsätter och you can´t do anything about it. oj tuffing.

alla dessa kommentarer på förra inlägget gör att jag inte kan komma fram till något bättre, det får väl stanna där. jag listar väl ut det senare under livet.

love!