om en veckas tid är jag officiellt arbetslös. jag har inte någon skola att gå till idag. det som var min verklighet för ett år sedan har ändrats totalt. nu är det meningen att jag ska stå på egna ben, utan skolan som trygghet. helt ensam, helt nytt. jag har inte riktigt bestämt mig för om jag har panik över hela situationen eller om jag känner mig relativt lugn. det blir ett nytt liv jag kommer få leva, eller i alla fall annorlunda. jag kliver ännu längre in i vuxenlivet, och sakta men säkert kommer också det bli min trygghet. jag tror det blir bra.