like a G6
Helt plötsligt blev det två inlägg på denna annars döda blogg. Det fungerar så för mig, det är när jag känner för det som jag skriver här. Aldrig annars, det skulle inte funka på något annat sätt. Jag bjuder på en bild från förra helgen. Utgång på Solo i Ludvika med trevligt folk, fin förfest och denna bild är ett ögonblick från den.
Julia Nääs är fotograf
Julia Nääs är fotograf
i´m trying my best
För att bygga vidare på förra inlägget. Vi måste nog börja hos oss själva. Vi måste sluta döma oss själva innan vi klarar av att inte döma andra. Så enkelt är det. Eller egentligen - så svårt är det. Att inte döma sig själv är nog en av de svåraste uppgifterna man kan få. Det är lätt att trycka ner sig själv lite för mycket ibland. Då får man som ett andrum när man dömer någon annan. H.e.m.s.k.t. Då fick jag helt plötsligt en mycket svårare uppgift, att sluta döma mig själv för att kunna sluta döma andra. Det ni, det är ett livsprojekt - men jag känner, det är väl lika bra att börja?
and i´m free
Det är konstigt och jobbigt det där hur mycket vi människor dömer varandra. Dömer varandras ord, utseende och beteende. I slutändan blir ju hela syftet fel, vi trycker ner andra för att kanske på något sätt känna att vi är bättre, men det blir nog inte riktigt så. Istället fortsätter nog bara komplexen man har om sig själv växa. Försöker vara en supermänniska, gå rätt, tala rätt, skratta vid rätt tillfällen, gå på diet för att gå ner de där extra kilona, träna. Allt för att passa in i rätt mall, för att inte längre bli dömd.
Vi människor kommer nog aldrig att sluta döma, alltid se det sämre framför det bättre. Det är som lättast så, då kanske ens ord om andra tar över, så man slipper se sina egna fel. Jag hatar att det är så. Jag önskar att vi börjar se människan istället för ytan, djupet istället för allt det där ytliga som oftast inte stämmer. Då skulle världen vara allt bra fin. Det sägs att att en droppe kan fylla ett helt hav, förhoppningsvis kan min strävan efter att inte döma till slut kan sprida sig. Så att fler droppar kan fylla havet. Jag ska börja jobba på min droppe.
Vi människor kommer nog aldrig att sluta döma, alltid se det sämre framför det bättre. Det är som lättast så, då kanske ens ord om andra tar över, så man slipper se sina egna fel. Jag hatar att det är så. Jag önskar att vi börjar se människan istället för ytan, djupet istället för allt det där ytliga som oftast inte stämmer. Då skulle världen vara allt bra fin. Det sägs att att en droppe kan fylla ett helt hav, förhoppningsvis kan min strävan efter att inte döma till slut kan sprida sig. Så att fler droppar kan fylla havet. Jag ska börja jobba på min droppe.