Det är konstigt och jobbigt det där hur mycket vi människor dömer varandra. Dömer varandras ord, utseende och beteende. I slutändan blir ju hela syftet fel, vi trycker ner andra för att kanske på något sätt känna att vi är bättre, men det blir nog inte riktigt så. Istället fortsätter nog bara komplexen man har om sig själv växa. Försöker vara en supermänniska, gå rätt, tala rätt, skratta vid rätt tillfällen, gå på diet för att gå ner de där extra kilona, träna. Allt för att passa in i rätt mall, för att inte längre bli dömd.

Vi människor kommer nog aldrig att sluta döma, alltid se det sämre framför det bättre. Det är som lättast så, då kanske ens ord om andra tar över, så man slipper se sina egna fel. Jag hatar att det är så. Jag önskar att vi börjar se människan istället för ytan, djupet istället för allt det där ytliga som oftast inte stämmer. Då skulle världen vara allt bra fin. Det sägs att att en droppe kan fylla ett helt hav, förhoppningsvis kan min strävan efter att inte döma till slut kan sprida sig. Så att fler droppar kan fylla havet. Jag ska börja jobba på min droppe.