För att bygga vidare på förra inlägget. Vi måste nog börja hos oss själva. Vi måste sluta döma oss själva innan vi klarar av att inte döma andra. Så enkelt är det. Eller egentligen - så svårt är det. Att inte döma sig själv är nog en av de svåraste uppgifterna man kan få. Det är lätt att trycka ner sig själv lite för mycket ibland. Då får man som ett andrum när man dömer någon annan. H.e.m.s.k.t. Då fick jag helt plötsligt en mycket svårare uppgift, att sluta döma mig själv för att kunna sluta döma andra. Det ni, det är ett livsprojekt - men jag känner, det är väl lika bra att börja?