så sitter jag här och ännu en helg har passerat med allt vad det innebär. fredagen spenderades med frida, och vi åkte runt lite över allt. hade även födelsedagsmiddag för min mami som fyllde år, grattis älskade du! gårdagen var lugn, jag städade och fixade lite och sen på kvällen åkte jag in till stan för att träffa belle, julie och gustav. vi gick ut och åt på bakfickan och kollade senare in melodifestivalen.

idag ska jag få träffa min fina vän emma, vi håller just nu på att planera hur det hela ska gå till men det ska bli så otroligt mysigt att träffa henne igen.

ta hand om er!


bild lånad från emma

i ett hus misshandlar en man sin fru, i ett annat är skilsmässan ett faktum, i ett tredje hus vill en tjej inte längre leva och försöker ta sitt liv. livet ser olika ut för oss alla, för vissa är det bra för vissa är det ett helvete. verkligheten är hård men skrämmande sann ibland. ingen är värd att få sitt hjärta krossat eller att bli mobbad av sina kompisar, ingen är värd att hårda sägs om dom. jag hatar att det är så många hjärtan som får ta så mycket stryk, får så många slag mot det sköraste dom har.

kommer man aldrig kunna hindra det här? kommer det alltid vara så att människor misshandlar andras känslor? människan har funnits länge men vi har fan inte blivit smartare.

sveriges bästa samtalsämne för tillfället är den enorma mängden av snö som täcker hus, gator och åkrar. snön har lagt sig som ett täcke över alla oss, värmer marken, förfryser människan. jag kan inte låta bli att ändå gilla när det ligger ett fint snötäcke och det gnistrar sådär fint som bara snö kan gnistra.

helt plötsligt får människor något att prata om. ett ämne som verkar helt outtömligt för tillfället. jag har pratat med två av mina grannar om detta extrema snöfall bara idag. är folk glada över att man äntligen har något att prata om? är det för att man slipper prata om personliga saker då eller handlar det helt enkelt så att människor verkligen inte har något bättre att prata om?

jag tycker att tjusningen med sverige är att vi har sådana här väderskillnader. vi har vinter, vi har vår, vi har sommar och vi har höst. alla årstider har sin tjusning, det finns något bra med alla årstider tycker jag. i andra länder är det folk som året om har sommar. även om jag är väl medveten om att de flesta skulle ta första bästa plan till det landet bara dom kunde så det är den stora variationen som vi har här i sverige som gör att vi får det så vackert.

gör det bästa av den årstid som är, ingen kommer någonstans med att klaga

spontantur till stan för att träffa isabell hedlund. me like!

ska snart åka iväg till skolan, jag har sovmorgon till kvart i tolv och det är alltid lika underbart. ikväll ska det sen bokas BOUNCE!! den 25 april klockan 20.00 kommer jag, Jossan och Jossan stå och kolla på dom i 2,5 underbara timmar. förhoppningsvis hinner jag beställa bilder ikväll också som jag senare ska sätta in i ett album tillsammans med julie och isabell. ska bli riktigt kul!

30 Seconds to Mars - From Yesterday
grymt bra låt

barn skrattar 300-400 gånger om dagen, vuxna skrattar ca 15 gånger om dagen. siffror som talar för en ganska negativ utveckling ju äldre man blir. konstigt det där att man skrattar mindre ju äldre man blir. beror det på att man inte har något att skratta åt när man blir äldre eller beror det helt enkelt på att det inte är accepterat att skratta lika mycket?

barn i allmänhet har lättare att visa känslor. de har nästan alltid lika nära skrattet som till gråten. om det gör ont så gråter de och om det är något som är roligt skrattar de. det är något som är så otroligt härligt med barn, de står på något sätt för de känslor dom har och försöker inte trycka ner de. något jag tror vuxna oftare gör. tråkigt men det känns som att det inte riktigt är accepterat att skratta ett riktigt hjärtligt skratt utan att man får en extra blick från bordet mitt emot. det är klart att man slutar att skratta riktigt högt om man får blickar, som med allt annat. man gör inget som sticker ut, man vill vara en i mängden.

att skratta är viktigt för alla
att gråta är minst lika viktigt
känslor har alla, live with them!

helgen har varit lugn och bra. fredagen spenderades med isabell i amsberg, paj och mys med film. lördagen var otroligt lugn, jag åkte lite långfärdsskridskor tillsammans med min papi. på kvällen träffade jag josefine och frida och vi lagade mat tillsammans. för att sedan åka runt lite i borlänge, besökte en förfest och sen åkte vi till donken för ia hade rast. väldigt trevligt. denna kväll har spenderats på plöjarens väg 7 som är adressen till min kära vän josefine bengtson. mycket prat som vanligt men lika välbehövligt som vanligt också.


gammal bild men oj vad jag älskar den där bruden!

110 dagar
2640 timmar
158 400 minuter

uttryck det hur du vill men det är så långt det är kvar till den 11 juni 2010. ett datum som det kämpats mycket för och ett datum som kommer minnas länge. den 11 juni springer jag ut från hagagymnasiet en sista gång. den 11e juni kommer det fällas många tårar men det kommer skrattas dubbelt så mycket. lyckorus kommer vara många och av olika anledningar. framtiden ligger då framför ens fötter. framtiden som låter så stor och skrämmande för tillfället. framtiden för mig ger lite för många valmöjligheter och lite för många frågor. men jag tror det kommer lösa sig på vägen och att framtiden inte längre känns långt borta och sådär stor som den gör idag utan den kommer kännas helt okej och spännande när jag väl står där den 12e juni och allt har passerat.

jag vill verkligen ta vara på den här sista tiden i skolan. jag börjar till och med uppskatta den tid jag spenderar där. klassen känns underbar och det är något jag kommer sakna mycket. det är många stunder jag spenderat med dom, både bra och dåliga. jag kan inte annat än älska den klass jag går i. så jag ska den här våren försöka se det som är verkligt bra med skolan och allt som hör till. det är trots allt de sista månaderna jag spenderar i en skola på väldigt länge.


kärlek till er klassen

jag hatar att du är där och jag är här. jag hatar att de milen som skiljer oss känns oändligt långa. jag hatar att du har ont i hjärtat när jag inte kan sitta och ta hand om det. jag kan inte göra annat än att vara med dig i tanken och jag hatar att det är så. jag behöver dig och du behöver mig men ändå så är vi skiljda åt. i varsinna städer och i varsitt hus. när jag är här kan jag inte veta hur många tårar som rinner ner för din kind. det finns få människor som är så bra som du.

du får mig att känna mig hel, du får mig att känna mig lycklig och du betyder så oändligt mycket.

vissa dagar går pusslet ihop, livet fungerar. andra dagar sårar dina ord mer, pusslet går liksom inte längre att sätta ihop. jag känner mig trasig, besviken och arg. försöker i det svarta hitta pusselbitarna och sätta ihop de så att jag på något sätt ska bli helare. jag har mycket lättare att hitta de där bitarna som ska hålla ihop mig nu. vänner som gör att livet blir så värt att leva. jag vet att det finns människor som kommer finnas där om jag inte längre hittar mina pusselbitar. när det tar mycket längre tid att hitta de bitarna som gjort så ont. så de istället för att vara stora skärsår blir till ärr.

det arbetet som tyngt mig i ett halvårs tid ligger nu istället och tynger min handledares skrivbord. det kändes till och med svårt att lämna in det. jag kunde inte riktigt lämna ifrån mig det. ett arbete som resulterade i en tio sidors rapport, sidor fulla med svart text på vitt papper. lika svårt att få ner där som här. nu är den inlämnad och jag känner mig lättad, äntligen kan jag släppa det där. jag känner mig tom, alla de timmar jag lagt ner på det har sammanfattats på papper och ger mig förhoppningsvis det betyg jag kämpat för.

saker reds ut, frågor besvaras och kroppen känns lättare när jag är ute och går. fötterna tar mig dit jag vill och kroppen följer följsamt med. de ord som sårat analyseras och ibland händer det att jag lämnar det som gjort ont där ute i det kalla. går vidare, går framåt mot nya saker, saker som både kommer vara underbara men jag vet fortfarande att mitt hjärta kommer att få mycket mer stryk i framtiden. men jag vet också att mitt hjärta kommer få mycket kärlek i framtiden.

ni har redan dömt mig och jag hatar att ni inte kan ändra er. jag kommer alltid vara den jag var då för er.
komplicerat men skrämmande sant

pic´s from last saturday!


too cool for school

lovely!

foto: elin reijonen