vissa dagar går pusslet ihop, livet fungerar. andra dagar sårar dina ord mer, pusslet går liksom inte längre att sätta ihop. jag känner mig trasig, besviken och arg. försöker i det svarta hitta pusselbitarna och sätta ihop de så att jag på något sätt ska bli helare. jag har mycket lättare att hitta de där bitarna som ska hålla ihop mig nu. vänner som gör att livet blir så värt att leva. jag vet att det finns människor som kommer finnas där om jag inte längre hittar mina pusselbitar. när det tar mycket längre tid att hitta de bitarna som gjort så ont. så de istället för att vara stora skärsår blir till ärr.