barn skrattar 300-400 gånger om dagen, vuxna skrattar ca 15 gånger om dagen. siffror som talar för en ganska negativ utveckling ju äldre man blir. konstigt det där att man skrattar mindre ju äldre man blir. beror det på att man inte har något att skratta åt när man blir äldre eller beror det helt enkelt på att det inte är accepterat att skratta lika mycket?

barn i allmänhet har lättare att visa känslor. de har nästan alltid lika nära skrattet som till gråten. om det gör ont så gråter de och om det är något som är roligt skrattar de. det är något som är så otroligt härligt med barn, de står på något sätt för de känslor dom har och försöker inte trycka ner de. något jag tror vuxna oftare gör. tråkigt men det känns som att det inte riktigt är accepterat att skratta ett riktigt hjärtligt skratt utan att man får en extra blick från bordet mitt emot. det är klart att man slutar att skratta riktigt högt om man får blickar, som med allt annat. man gör inget som sticker ut, man vill vara en i mängden.

att skratta är viktigt för alla
att gråta är minst lika viktigt
känslor har alla, live with them!