Så sitter jag här igen, tillbaka på samma gata. Jag har lämnat Luleå efter att ha spenderat 5 dagar där uppe. Fina dagar fyllda av släktträffar, film och massa kärlek. Det var precis sådär varmt som det ska vara. Jag fick också träffa den familj jag ska bo hos i Costa Rica, mötet slutade med en varm kram från det äldsta barnet som sa "åh vad mysigt det ska bli när du kommer och leker med mig i Costa Rica", älskade du, du gjorde att klumpen i magen minskade ganska radikalt.

Nu har jag tagit bort julen, snabbt och effektivt. Som allt annat. Snart ska jag åka och krama om en av mina finaste, extra hårt bara för att visa hur mycket hon betyder. Betyder sådär mycket att det ibland kan göra ont. Jag önskar att alla hade en så fin vän som du. Du gör mig stark.