Vissa pusselbitar gör ont även fast de passat så länge. Helt plötsligt kan de delar man lagt i sitt livspussel inte längre passa. De gör ont och skaver. Ifrån att vara den mest självklara  pusselbiten så glider den ifrån mer och mer. Det tar lång tid och gör ont på vägen. Jag önskar att mitt pussel ibland kunde kännas lättare att lägga och att det skulle vara mer självklart vilka bitar som passar. Istället famlar jag mellan olika bitar, vet inte riktigt vilka som passar och vilka som inte gör det. Så försöker jag välja en, hoppas för allt i världen att just den ska passa. Ibland gör den det ibland gör den det inte. Just nu känns det som att en bit håller på att falla ifrån, jag håller på att slitas ifrån pusslet. Det enda jag önskar är att den skulle passa så bra som den en gång gjort.