att vara nöjd kan vara det svåraste att vara. man strävar hela tiden efter nya saker, för att på något sätt få uppleva känslan av nöjdhet. den infinner sig sällan hos mig. jag går alltid vidare, sätter upp nya mål för fort för att över huvudtaget känna av den där känslan som många gånger känns ouppnålig. jag hatar att det är så. att jag aldrig kan få perspektiv på livet, att livet aldrig får komma ikapp utan jag fortsätter springa ifrån det i hopp om att få ett bättre liv där jag är nöjd. jag glömmer bort allt det där bra, allt det fina och lyckliga i livet bara för att jag strävar efter något nytt.

det är tragiskt men så jävla sant. jag vill bort ifrån kämpandet, bort från det eviga springandet till något bättre.

I'd give up all the world to
see that little piece of
heaven looking
back at me
Now that it's over