det är mycket som händer just nu och jag hinner inte riktigt med. i söndags styrde jag och några vänner bilen mot stockholm för att under kvällen kolla på BOUNCE, galet och så fruktansvärt bra! under dagen hann vi även med lite shopping och det innebar för mig ett par jeansshorts, ett linne, en väska och en studentklänning(!!!!!). trötta som få började vi våran resa hemåt och jag anlände på min gata efter fyra någon gång. det tärde på kroppen kan jag meddela. men en underbar dag som kommer minna läääänge.

under måndagen var jag inte riktigt mig själv efter en alldeles för kort natt. det bästa under dagen var ändå det faktum att jag fick min studentmössa och den är perfekt. inte långt kvar nu. den korta natten tog jag dock igen denna natt då jag sov från kvart över elva till tio, underbart var det. vaknade upp till ett underbart väder och ska försöka njuta av det fina som finns i mitt liv.

Hey Soul Sister - Train
i love it

relationer handlar helt och hållet om att ge och att ta. jag tror att om man inte ger så kommer man inte heller kunna få det där fina tillbaka. men vad händer om man bara fortsätter ge utan att få något tillbaka? sakta men säkert kommer nog relationen att falla isär, försvinna och såra en på vägen. man måste ge och man måste ta på samma värdegrunder, det måste finnas en balans mellan de två för att en relation ska kunna fungera. det är viktigt att komma ihåg den där balansen, om det är så att det bara är en som ger i en relation tror jag inte att den är bra för någon av de och det kanske är det rätta att man minskar på umgänget med den personen.

man måste satsa på relationer för att kunna få något tillbaka, och då menar jag verkligen inte bara mellan pojk/flickvän det gäller alla relationer, med sina vänner och med sina föräldrar. det sägs att om man ger något så får man dubbelt så mycket tillbaka, och det är viktigt att komma ihåg det. det krävs att man kämpar för alla relationer, vårdar och uppskattar det fina man många gånger har. för det är våra relationer som utvecklar oss och gör oss till de vi är.

"Don't walk in front of me, I may not follow.
Don't walk behind me, I may not lead.
Walk beside me and be my friend."

bygger vi upp för höga och tjocka murar runt oss? finns det hopp att någon ska kunna ta sig innanför de gråa betongmurarna som vi under så lång tid byggt upp och vårdat. det sägs att hoppet är det sista som överger människan, men tänk om det är så att det inte finns någon chans för hoppet heller. att inte ens en annans hopp kan ta sig över de höga murar som så många har. finns det fortfarande hopp för hoppet? eller har hoppet tappat sitt hopp?

på något sätt tror jag inte att det har det, jag tror att hoppet är starkt och precis som med murarna har vi också byggt upp det och vårdat det genom livet. om det är något man verkligen vill ha eller någon man verkligen vill ha tror jag att hoppet finns där och är tillräckligt starkt för att kunna övervinna någon annans murar.

jag är många gånger rädd för att hoppas, jag är rädd för hoppet. jag vet hur mycket det kan skada mig om jag hoppas för mycket. när den mur jag vill över inte är till för mig att komma över. den är inte möjlig att komma över för just mig. istället trycker jag ner det hopp som väcks i mig, för att skydda mig själv. det värsta är kanske det faktum att jag då begraver det hopp jag har och bygger upp en ännu större och högre mur runt mig själv.

även om det sista som ska överge människan är hoppet så tror jag vi ibland är lite dåliga på att vårda hoppet och vårdar istället våra murar lite för mycket. hoppet är nog trots allt bra och viktigt för oss även om det ibland kan såra oss, men jag tror att i slutändan är det våra skyddande murar som sårar oss mest.

You are the strength, that keeps me walking
You are the hope, that keeps me trusting
You are the light to my soul
You are my purpose, you're everything