jag skiftar mellan att känna att jag mår bra och dåligt. jag kan gå runt och le vissa stunder på dagen medans jag får ett slag rakt emot mig av smärta. det tränger in och tar över allt. tar över mitt hjärta, det som redan fått så många slag. men det känns så konstigt att det är såhär det är. att jag kan känna både den smärtan samtidigt som jag under samma dag kan känna mig riktigt glad.

det värsta är att jag trodde att jag kommit bort från den tiden i mitt liv. jag trodde att alla skulle ha mognat nu, att dom ska ha lämnat högstadiet och allt vad det innebär. jag trodde att det nu skulle vara över men det kom tillbaka och det gör så ont att jag nu fått veta att det fortfarande kan göra mig illa så lätt.

det som gör att jag nu känner mig glad är ändå att jag vet att jag har så otroligt underbara vänner nu, som stöttar mig, som jag kan prata med. så jag tror att jag kommer kunna övervinna den där smärtan på ett bättre sätt. inte ta lika mycket smärta. för jag har ett bra liv nu och jag är så otroligt glad för det!

dom är inte värda det