att livet går fort är väl ingen ny upptäckt för någon.
denna vecka har innehållit lycka, sammanbrott och lycka igen. jag vet inte riktigt vart jag befinner mig just nu.. jag är som i ett mellanland där jag varken känner mig överdrivet lycklig och inte heller deppig, det är väl där det egentligen ska ligga, att man har balans mellan allt.
vi har galet mycket i skolan, galet. men jag ska ta mig egenom det, jag ska också försöka göra det levande. men jag känner mig förvånande positiv till det. jag bröt ihop igår, orkade egentligen inte gå till skolan tills jag insåg att jag skulle ha muntligt engelska prov så då fick jag lov att gå dit ändå. men det känns bra igen, jag har så otroligt fina vänner. jag har verkligen det. dom finns alltid där, lyssnar och säger att det ska bli bra. åhh vad jag är lyckligt lottad.

orden räcker inte till men tack till er, tack <3

för tre år sedan såg det bara mörkt ut, jag orkade inte men på något sätt tog jag mig ur det och när jag började på gymnasiet blev allt så mycket bättre, jag har den bästa klassen någon kan tänka sig