jag skriver och tar bort skriver och tar bort igen.
jag vill inte att det ska bli för personligt, att ni ska få veta allt, jag vill inte lämna ute mig så. jag pratar med väldigt få om det som mitt hjärta känner, vad som gör ont. men ändå vill jag att det ska komma ut någonstans, att jag kanske kan lämna det om jag skriver ner det med några få ord som helt plötsligt känns patetiska.

därför är det enklare att skriva om det ytliga, vad jag gillar för musik, vad jag gör, men vad finns det för intresse av det? därför blir det ingenting av det istället.





tack isabell för att du är en så otroligt fin vän <3