jag har bäddat min säng med de allra bästa och finaste lakanen. jag har njutit av solen som äntligen tittat fram bakom det så tjocka molntäcket. lasse sjunger ur högtalarna och jag känner mig för en gång skull på väldigt länge lugn. jag slappnar av, försöker glömma det där jobbiga som alltid ligger på mina axlar. för det är trots allt så att allt kommer lösa sig någon gång. någon gång kommer det som känns jobbigt nu försvinna och nya problem uppstår. det kallas väl livet. livet som är så fascinerande samtidigt som det är så jobbigt. men just nu känner jag mig hoppfull. livet får ganska högt betyg, för jag har trots allt så mycket att vara glad åt.

 gårkvällen innehöll allt en kväll behöver innehålla.