regnet faller mot den så trasiga rutan och de gråa molnen har lagt sig som ett täcke över våran stad. jag har sovit tills jag vaknade utan att min väckarklocka ringde. teet rann ner i min ömma hals för att sedan göra underverk för den. det jag längtat så mycket efter har jag nu gjort. jag har gjort allt det där som känts viktigt, gjort det jag velat för stunden. det som är så otroligt viktigt att göra ibland. men som ofta inte hinns med. idag ska jag jobba de vanliga åtta timmarna, men jag ska försöka göra det med en annan glöd än igår, för det stället är trots allt värt det. värt att tas om hand om, allt tid som lagts ner där men som nu ska avslutas. gräset kommer bli klippt av någon annan och någon annan kommer få se gårdens härlighet. det är dags att gå vidare och det känns rätt.

jag längtar efter solens strålar mot min kind och jag längtar efter söndag