cyberspace tar allt för mycket tid av mig, tid som borde spenderas med mina hatade skolböcker. men det är så mycket enklare att skjuta på allt och hoppas att det försvinner.. men det gör ju inte det, allt finns kvar där i en stor hög och stressen även så.

jag vill att det ska bli juni 2010, att jag ska springa ut från min skola en sista gång och ta farväl av mina lärare. friheten kommer att kännas oändlig men ansvarat minst lika stort. saknaden efter tryggheten med skolan kommer säkert börja infinna sig till hösten men då ska jag försöka påminna mig om hur många timmar och år av slit det har varit, hur många tårar som fällts för att det känns som att det blir för mycket arbete.

men det finns ljusglimtar, även dom är många. min älskade älskade klass är för bäst. utan er skulle inget längre gå. OCH jag har dom finaste vännerna man kan hitta att.

tack tack tack till alla er som finns i mitt liv, ni betyder mer än ni kan ana <3