KOLLAKOLLAKOLLA
så fruktansvärt söööt!

snön faller så där vackert och den lägger sig som ett skyddande täcke på marken. som jag har väntat på den där älskade snön som lyser upp den gråa vintern. jag har alltid älskat snön och det får mig att känna en speciell känsla, en känsla av värme och trygghet. för snön gör att jag tänker tillbaka på alla dom fina stunder jag har haft i luleå och tillsammans med alla dom där uppe.

den där julkänslan som får en att känna sig lycklig så det räcker och blir över har inte infunnit sig ännu. det kanske inte heller är så att den kommer att komma. den tiden när man inte kunde sova på julmorgonen för att man var så otroligt spänd över dagen som skulle komma är nog över trots allt. jag får ibland glimtar av den där känslan men den finns inte där hela tiden. allt har sin tid och så även den där speciella barnkänslan kring jul. jag saknar just den känslan. men jag tror att jag fortfarande har kvar en del av det, för julen är en sak som jag älskar, och kommer nog alltid att älska. att för göra allt det som ska göras innan jul, det är så fruktansvärt underbart. en tid av värme och omtanke, familj och vänner. 

Jag vill tända ett ljus
för den som gråter
över hårda ord.


Jag vill tända ett ljus
för dem som svälter
på vår jord.


Jag vill tända ett ljus
för dem som är rädda
i krigsdrabbad land.


Jag vill tända ett ljus
för dem som förföljs
för frihetens kamp.


Jag vill tända ett ljus
för dem som är sjuka
och lider av smärta.


Men jag vill också tända
ett ljus
för dem som hjälper, uppmuntrar
och har gott hjärta
(Wilhelmina Schedin)

jag har kommit på att jag har en väldigt vemodig känsla till ljudet av gitarrspel. det griper tag i mig på ett magiskt sätt samtidigt som det får mig att få ont, det gör att jag nästan vill skrika ut allt det där som gjort att jag inte är den personen jag skulle vilja vara idag. ljudet från en gitarr får mig känna en känsla av både lugn och smärta på en och samma gång. jag har en hatkärlek till det. jag älskar det samtidigt som jag hatar det. jag hatar det för att det får mig att känna så mycket som jag inte längre vill känna, som jag inte orkar känna.


det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns


jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt,
det kan vara så bra