jag har kommit på att jag har en väldigt vemodig känsla till ljudet av gitarrspel. det griper tag i mig på ett magiskt sätt samtidigt som det får mig att få ont, det gör att jag nästan vill skrika ut allt det där som gjort att jag inte är den personen jag skulle vilja vara idag. ljudet från en gitarr får mig känna en känsla av både lugn och smärta på en och samma gång. jag har en hatkärlek till det. jag älskar det samtidigt som jag hatar det. jag hatar det för att det får mig att känna så mycket som jag inte längre vill känna, som jag inte orkar känna.


det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns


jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt,
det kan vara så bra