snön faller så där vackert och den lägger sig som ett skyddande täcke på marken. som jag har väntat på den där älskade snön som lyser upp den gråa vintern. jag har alltid älskat snön och det får mig att känna en speciell känsla, en känsla av värme och trygghet. för snön gör att jag tänker tillbaka på alla dom fina stunder jag har haft i luleå och tillsammans med alla dom där uppe.

den där julkänslan som får en att känna sig lycklig så det räcker och blir över har inte infunnit sig ännu. det kanske inte heller är så att den kommer att komma. den tiden när man inte kunde sova på julmorgonen för att man var så otroligt spänd över dagen som skulle komma är nog över trots allt. jag får ibland glimtar av den där känslan men den finns inte där hela tiden. allt har sin tid och så även den där speciella barnkänslan kring jul. jag saknar just den känslan. men jag tror att jag fortfarande har kvar en del av det, för julen är en sak som jag älskar, och kommer nog alltid att älska. att för göra allt det som ska göras innan jul, det är så fruktansvärt underbart. en tid av värme och omtanke, familj och vänner. 

Jag vill tända ett ljus
för den som gråter
över hårda ord.


Jag vill tända ett ljus
för dem som svälter
på vår jord.


Jag vill tända ett ljus
för dem som är rädda
i krigsdrabbad land.


Jag vill tända ett ljus
för dem som förföljs
för frihetens kamp.


Jag vill tända ett ljus
för dem som är sjuka
och lider av smärta.


Men jag vill också tända
ett ljus
för dem som hjälper, uppmuntrar
och har gott hjärta
(Wilhelmina Schedin)