jag har de senaste dagarna tänkt mycket på det här med lögner och vad det är som gör att vissa är mer benägna att ljuga och andra inte. och vad grunden till en lögn ligger. en lögn är ju ofta att man förvandlar något dåligt till något bättre tror jag. ingen skulle väl ljuga sig till något sämre egentligen. lögner ses ju som väldigt dåliga av nästan alla. när man ljuger, ljuger man ju också för sig själv egentligen. men då började jag tänka på att när man ljuger så handlar det ju om att man kanske skäms över något ett tycker att något är jobbigt.

är en lögn någonsin berättigad? är det någonsin rätt att ljuga. och det är här det tar slut egentligen, här vet jag inte längre vilken väg jag vill välja. jag har alltid haft den inställning att det är fel att ljuga, att man inte ska ljuga. jag har sällan gjort det och om så skulle vara fallet har jag oftast ändrat tillbaka mitt uttal från lögnen till en sanning. men det jag nu funderar på är om det är så att man genom att ljuga några gånger skyddar sitt hjärta från några slag, att man sätter upp garden för att inte skada det mer. när man i lögnens hetta inte skulle ha klarat av att säga sanningen, att smärtan helt enkelt skulle bli för stark, är då lögnen rätt? eller när man behöver komma ur en situation, utan att skada personen eller situationen i fråga, är det då okej att dra till med en vit lögn? och när är det det rätt att säga att det är en vit lögn?

så nu ställer jag en fråga som man ska göra som extremt proffsig bloggare som jag är (med mina extremt höga läsarsiffror, säkert tre stycken eller nåt)
är det någonsin okej att ljuga?

Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts
Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie