jag är så fruktansvärt rädd för att inte längre kunna andas. att känna att det andetag man tar kan vara det sista. att man känner ett så starkt tryck över bröstet och det inte längre går att hålla emot. den tanken tar över min kropp ibland och paniken kan börja sticka i bröstet. jag är så rädd för den dagen då inte den medicin jag har inte ska räcka till, då det händer som inte får hända. när andetagen blir färre och färre. och minuterna känns som timmar.

En hand mot min strupe
och andas blir svårt
En hand runt min hals
klämmer allt för hårt
och benen dom bär
inte längre min kropp