det saknas alltid en bit av mig
en bit som ersätts vissa veckor varje år, det är först då jag känner mig hel som människa. känslan går inte att beskriva för er som aldrig upplevt det. jag älskar mitt luleå så innerligt mycket. jag har spenderat en vecka där precis och jag kände mig hel och glad.. ni gör mig lycklig.

något som vi svenskar är bra på är att le och säga att allt är bra även om det inte är det.. det är så mycket enklare att inte säga hur det är, det blir så mycket följdfrågor men jag tror att det är bra att visa det där ibland som inte känns bra och verkligen säga hur det är för man blir oftast mycket mer lättad efteråt. för vi alla vet att man inte alltid mår bra, att det där leendet inte alls stämmer överens med verkligheten och stämmer inte överens med sitt hjärta. man försöker skydda det, vill inte erkänna det jobbiga med risk för att det blir ännu jobbigare när man sätter ord på det.

tänk på att om någon säger att allt inte är bra, försök att finnas där för personen, ge den en extra kram, skicka ett gulligt sms, ha tid för personen om han/hon vill prata..

det lilla betyder ofta det stora